En SanDisk P4 på 64 GB från 2010 klarade att skriva en full petabyte data, alltså 1 000 terabyte, utan att lägga av. Tillverkarens uthållighetsklassning låg på 40 TBW. Enheten skrev 25 gånger så mycket och var fortfarande fullt operativ efteråt. Det säger något viktigt om hur du ska läsa TBW-siffran på din egen SSD: den är en garanti, inte ett bäst-före-datum.
SanDisk P4 var en OEM-disk byggd för netbooks, inte för uthållighetstest
Det här var ingen prestigeprodukt. P4 tillverkades 2010 för att sitta i netbooks, tablets och ultratunna bärbara datorer. Sekventiell läshastighet på 160 MB/s och skrivhastighet på 100 MB/s var helt okej för sin tid men inget som imponerar idag. SATA II-gränssnittet visar åldern direkt.
Testet, som först uppmärksammades av Guru3D, lät disken skriva data i över 60 000 timmar och genom mer än 1 100 uppstartscykler. När allt var klart svarade den fortfarande som den skulle. Ingen katastrofal krasch, ingen plötslig död vid TBW-gränsen. Det finns dessutom ett forumanspråk om att en liknande enhet ska ha nått tre petabyte men det är en enskild forumpost utan verifiering, så den siffran tar jag med en nypa salt. En petabyte är däremot väl dokumenterad.
40 TBW i klassning. 1 000 TB skrivet i praktiken. Disken levde vidare.
MLC-minnet från 2010 tål mer per cell än dagens TLC och QLC
Anledningen till att en gammal disk klarar det här bättre än en ny handlar om hur flashminnet är byggt. P4 använde 32nm planar MLC, alltså Multi-Level Cell, där varje minnescell lagrar två bitar.
Moderna SSD:er pressar in tre bitar (TLC) eller fyra (QLC) i varje cell för att få ner priset per gigabyte. Det ger billigare lagring men färre skrivcykler innan cellen slits ut. De större fysiska cellerna i 2010 års 32nm-teknik tålde helt enkelt fler skrivningar var för sig. Din nya QLC-disk på flera terabyte har högre total TBW just för att den är så mycket större, inte för att varje cell är seg.
En liten gammal MLC-disk och en stor ny QLC-disk når höga TBW-tal på helt olika sätt.
TBW är en garantisiffra, inte gränsen då disken stannar
Det här är den praktiska poängen. TBW står för Terabytes Written och är hur mycket data tillverkaren garanterar att disken tål under garantitiden. Det är en försiktig siffra som ska skydda tillverkaren mot reklamationer, inte en fysisk vägg där disken slår av sig själv.
Din SSD stoppas inte automatiskt när du passerar TBW. Den fortsätter fungera, ofta långt efteråt, precis som P4:an visade. Det som händer när celler väl börjar slitas ut är att controllern flyttar över reservceller genom överprovisionering, alltså det dolda extrautrymmet som varje SSD har undanlagt just för det här. När reserverna tar slut går många diskar över i skrivskyddat läge så att du åtminstone kan läsa ut din data.
För en vanlig privatperson betyder det att TBW knappt är värt att oroa sig för. En typisk konsumentdisk klarar tiotals eller hundratals terabyte. Om du skriver 20 GB om dagen, vilket är mycket för hemmabruk, tar det tiotals år att nå en modern disks klassning. Disken blir omodern långt innan den slits ut.
Ett extremtest, inte ett köpråd
Missförstå inte resultatet. Det här var ett medvetet slitagetest gjort för att motbevisa myten att SSD:er dör vid TBW-gränsen. Ingen rekommenderar att du kör en 16 år gammal 64 GB-disk som lagringsplats för något du bryr dig om.
Sladdar går sönder, controllers dör och en SATA II-disk på 64 GB är i praktiken oanvändbar för dagens behov oavsett hur frisk den är. Har du en gammal dator liggande finns det roligare saker att göra med den än att stresstesta en museidisk. Vill du gräva i hur minnet faktiskt fungerar på cellnivå är genomgången av hur DRAM fungerar en bra fortsättning.
TBW är en marginell parameter när du köper SSD idag
Fokusera på rätt saker när du väljer disk. TBW är en marginell parameter för hemmabruk. Hastighet, kapacitet och pris avgör betydligt mer i vardagen. Vill du förstå vad som skiljer moderna controllers åt är Silicon Motion-genomgången intressant och letar du specifikt efter en liten disk till en handhållen enhet passar guiden om M.2 2230 till Steam Deck.
Den verkliga risken med en SSD är sällan utslitna celler. Den är plötsligt controllerfel, strömavbrott under skrivning eller att du råkar radera fel mapp. Backup är därför viktigare än TBW-siffran, oavsett hur seg disken råkar vara.
FAQ
Slutar en SSD fungera när den når sin TBW-gräns?
Nej. TBW är en garantisiffra, inte en hård gräns. Disken fortsätter fungera efter att du passerat den, ofta i många år till. När celler väl börjar ta slut flyttar controllern data till reservceller och först när reserverna är slut går disken ofta över i skrivskyddat läge så att du kan rädda innehållet.
Varför tål en gammal MLC-disk fler skrivningar än en ny QLC-disk?
MLC-minne lagrar två bitar per cell medan QLC klämmer in fyra. Färre bitar per cell ger fler skrivcykler innan cellen slits ut. Äldre tillverkningsteknik hade dessutom fysiskt större celler, vilket ökade tåligheten ytterligare. Moderna diskar kompenserar med större total kapacitet i stället.
Hur mycket data skriver en vanlig hemanvändare per år?
Betydligt mindre än de flesta tror. Normalt surfande, kontorsarbete och lite spelande hamnar oftast på några få terabyte om året. Även vid tung användning på 20 GB om dagen landar du under 8 TB per år, långt under vad en modern disk är klassad för.
Kan jag använda en 16 år gammal SSD som backup?
Det avråder jag från. Även om testet visade att slitaget inte är problemet, är controllern och elektroniken lika gamla och kan sluta fungera utan förvarning. En 64 GB SATA II-disk rymmer dessutom för lite för att vara praktisk. Använd en ny disk och behåll gärna en andra backup på annan plats.
Fredrik Albinsson är chefredaktör för PC Concept och har varit med sedan sajten grundades. Med över 15 års erfarenhet inom IT och teknikjournalistik leder han redaktionens arbete och sätter riktningen för innehållet. Han bevakar framför allt utvecklingen inom digitala tjänster och appar.