Point-to-Point Protocol over Ethernet (PPPoE) är ett nätverksprotokoll som används främst för att ansluta flera enheter till internet, specifikt via en förlegad anslutningstyp som gick under namnet ADSL i Sverige.
PPPoE kombinerar Ethernet, som är det vanligaste lokala nätverksprotokollet, med Point-to-Point Protocol (PPP), som ofta används för att skapa nätverksanslutningar mellan två punkter över seriekablar.
I många länder har PPPoE idag blivit alltmer sällsynt, eftersom nyare och mer effektiva teknologier har tagit över. Trots detta kan det vara bra att veta hur protokollen skiljer sig, samt vilka framsteg som har skett under årens lopp.
Varför PPPoE inte längre används lika ofta
I takt med att bredbandstekniken utvecklats har PPPoE ersatts av snabbare och mer flexibla protokoll. Fiber och kabelanslutningar är numera vanligare än DSL, och kräver inte längre den autentisering som PPPoE erbjuder. Dessa moderna anslutningar använder istället enklare protokoll som ger snabbare anslutningstider och automatisk IP-hantering.
Protokoll som internetleverantörer väljer istället för PPPoE
- DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol): DHCP är idag det vanligaste protokollet i moderna nätverk, inklusive de som använder fiber och kabel. Det tilldelar IP-adresser automatiskt till enheter utan behov av autentisering, vilket gör processen snabbare och enklare för både användare och leverantörer.
- IPoE (IP over Ethernet): IPoE är en annan teknik som är vanlig i fiberanslutningar och fungerar på ett liknande sätt som DHCP. Med IPoE behövs ingen autentisering, och det tilldelar IP-adresser automatiskt, vilket passar bättre för moderna nätverk.
- Statisk IP: I vissa fall tilldelas en statisk IP-adress, speciellt för företagsanvändare eller specifika tjänster som behöver en fast IP-adress. Detta används dock oftast tillsammans med DHCP eller IPoE snarare än PPPoE.
- VPN-tekniker (exempelvis L2TP/IPsec): För de användare som fortfarande behöver säkerhet över internet, används VPN-protokoll som L2TP/IPsec, som erbjuder stark kryptering och skydd över vanliga anslutningar, utan att behöva PPPoE autentisering.
Hur fungerar PPPoE?
När PPPoE används sker anslutningen till internet genom ett klient-server-förhållande. Klienten, vanligtvis en router eller dator, autentiserar sig mot servern (vanligtvis en ISP) med hjälp av användarnamn och lösenord. Efter en lyckad autentisering upprättas en anslutning mellan klienten och servern, vilket möjliggör internetåtkomst.
De huvudsakliga stegen inkluderar:
- Discovery-fasen: Klienten upptäcker en PPPoE-server i nätverket.
- Session-fasen: En anslutning etableras där klienten autentiseras med användarnamn och lösenord.
- Dataöverföring: När anslutningen är etablerad kan data överföras mellan klienten och servern.
Relaterade Protokoll: PPTP och L2TP
PPTP (Point-to-Point Tunneling Protocol) och L2TP (Layer 2 Tunneling Protocol) är två andra protokoll som, likt PPPoE, används för att skapa en säker anslutning. De används ofta för VPN (virtuella privata nätverk) där en säker och krypterad ”tunnel” skapas för att skydda data som överförs över offentliga nätverk som internet. Även om dessa protokoll inte är direkt kopplade till PPPoE, används de ofta i kombination med det för att skapa säkra, autentiserade anslutningar över internet.
- PPTP: Används ofta för grundläggande VPN-säkerhet och är snabbt, men anses föråldrat och har vissa säkerhetsbrister. Det kan vara ett alternativ för mindre känsliga anslutningar.
- L2TP/IPsec: En kombination av L2TP och IPsec används för att skapa en mer robust säker anslutning än PPTP, vilket gör den lämplig för miljöer där säkerhet och datasekretess är viktiga.
Möjlig integration och kompatibilitet mellan protokollen
I större nätverkslösningar kan PPPoE användas för att skapa en grundanslutning till internetleverantören, medan DHCP används för intern IP-adresstilldelning inom ett lokalt nätverk (LAN).
I säkerhetsinriktade nätverk kan PPPoE kombineras med L2TP/IPsec för att skapa både autentiserade och krypterade anslutningar över internet, vilket höjer säkerheten vid fjärranslutning och skyddar känsliga data från att bli avlyssnade.
Skillnader mellan PPPoE och DHCP
- Autentisering: PPPoE kräver inloggningsuppgifter (användarnamn och lösenord), medan DHCP inte gör det.
- Användningsområden: PPPoE används vanligtvis för DSL-anslutningar, medan DHCP är vanligt i hemnätverk och företagsnätverk som inte kräver autentisering.
- IP-adresshantering: PPPoE kan tilldela statiska eller dynamiska IP-adresser via autentisering, medan DHCP alltid tilldelar dynamiska IP-adresser automatiskt.
- Övervakning och fakturering: Internetleverantören kan övervaka och fakturera dataanvändning för varje ansluten användare via PPPoE. Med DHCP är detta mer komplext då det inte finns någon inbyggd autentiseringsmetod för varje anslutning.
När ska man välja PPPoE, DHCP, PPTP, L2TP eller Statisk IP?
- PPPoE: Används när en ADSL-anslutning kräver autentisering via användarnamn och lösenord. Passar i miljöer med krav på säkerhet och dataövervakning.
- DHCP: Lämpligt för nätverk utan autentiseringskrav, som hemnätverk eller små kontor, där en IP-adress automatiskt tilldelas av routern.
- PPTP och L2TP: Används för att skapa säkra VPN-anslutningar, vilket är lämpligt när data ska skickas säkert över ett publikt nätverk som internet. L2TP är säkrare än PPTP.
- Statisk IP: Välj statisk IP om en specifik enhet, till exempel en server, behöver vara åtkomlig via samma IP-adress oavsett när den ansluter till nätverket.
Vad innebär DSL / ADSL?
Vi har nämnt DSL ganska många gånger i denna artikel, men i Sverige användes länge en variant som heter ADSL. Det står för ”Asymmetrical Digital Subscriber Line” och är en typ av DSL (Digital Subscriber Line) som utvecklats för att leverera bredband via telefonnätet.
DSL-tekniken utnyttjar de frekvenser i kopparledningarna som inte används för samtal eller fax, vilket möjliggör snabb dataöverföring och därmed en fast bredbandsuppkoppling via telefonjacket.
ADSL överför data asymmetriskt, vilket innebär att nedladdningshastigheten är högre än uppladdningshastigheten. Detta är en stor skillnad jämfört med fiberuppkopplingar som kan väljas med lika höga hastigheter åt båda hållen.
För att täcka de olika DSL-typerna används ibland termen xDSL, där de två vanligaste formerna är ADSL och VDSL (Very high speed Digital Subscriber Line). VDSL erbjuder ännu högre hastigheter än ADSL, och har blivit ett populärt alternativ för snabbare uppkopplingar.
Fram till 2013 var xDSL det vanligaste sättet att få fast bredband i Sverige. Det är känt som ”bredband via telejacket” eftersom det bygger på samma kopparledningar som används för fast telefoni. Numera har de flesta ADSL-nätverk avvecklats i samband med att de fasta telefonledningarna bytts ut till mobila nät via 4G/5G, eller IP-telefoni.
Fördelar med PPPoE
- Säker och autentiserad anslutning: PPPoE tillåter kontrollerad åtkomst till nätverket.
- Kontroll av bandbredd: Internetleverantören (ISP:n) kan begränsa bandbredden och övervaka användningen.
- Kompatibilitet med DSL-nätverk: Många äldre DSL-system kräver PPPoE för att fungera.
Nackdelar med PPPoE
- Ökad nätverksöverföringskostnad: Eftersom PPPoE tillför extra datapaket kan det leda till något långsammare hastigheter.
- Behov av autentisering: Detta kan skapa problem om användarnamn eller lösenord är felaktiga.
- Säkerhetsbegränsningar med PPTP: Om PPPoE används med PPTP för VPN-anslutning kan säkerheten vara begränsad.
Slutsats
PPPoE har till stor del försvunnit i Sverige och andra länder eftersom fiber- och kabelanslutningar inte längre kräver samma typ av autentisering. Dessa nya anslutningar använder istället protokoll som DHCP och IPoE, som är snabbare och bättre anpassade för dagens höghastighetsnätverk.
